Att blicka tillbaka i historien gör det möjligen lÀttare att förstÄ framtiden. Det lÄter sig nog gÄ inom vissa tidsgrÀnser.
I historieböckerna lÀser vi att för fyratusen (4 000) Är sedan hade vi stenÄldern, dÀr yxor av sten var gÄngbara verktyg. För tvÄtusen (2 000) Är sedan brann en buske, en Àngel landade pÄ jorden och dÀrefter har vi tiderÀkningen före och efter Kristus.
För bara ettusen (1 000) Ă„r sedan skapades Sigurdsristningen, en sorts runsten, pĂ„ en berghĂ€ll som vi Ă„terfinner i Sundbyholm utanför Eskilstuna. SjĂ€lva runskriften berĂ€ttar om en mĂ€ktig kvinna som hette Sigrid. DĂ„ var det vikingatid och enligt Sörmlands Museum stĂ„r det pĂ„ denna ristning: âSigrid gjorde denna bro, Alriks moder Orms dotter, för sjĂ€len Holmgers Sigröds fader hennes makeâ.
Knappast anade Sigrid att kÀrnkraft skulle skapa politisk oenighet tusen Är senare.
De flesta sÀger att det Àr svÄrare att sia om framtiden Àn att lÀsa historien. Fast skÄda framtiden ska vi nu gemensamt göra. Vi mÄste se ganska lÄngt fram i tiden. Det Àr svÄrt nog att se tusen Är bakÄt i tiden, till vikingatiden, och Ànnu svÄrare att förutse en tidsrymd som Àr hundra gÄnger sÄ lÄng.
För vi ska faktiskt försöka se etthundratusen (100 000) Är framÄt. SÄ lÀnge ska vÄrt samlade kÀrnavfall lagras pÄ ett sÀkert sÀtt. Enligt officiella berÀkningar kostar det 19 miljarder kronor att försluta kÀrnavfallet i kopparcylindrar och placera dessa i bergrum. Ett arbete för mÄnga personer i mÄnga Är. Och det mÄste göras.
LĂ€nge leve sol, vind och vatten.